Så var det att fylla 70 år

Inte alls så farligt som jag trodde!

Jag känner mig ganska normal

och funkar ungefär likadant

som förut.

Men nog kryper det på en ibland

att varje dag som går

så är jag närmre den dag

då det tar slut.

Dagen firades tillsammans med

barnen och deras familjer. 

De sjöng och överlämnade

presenter som barnbarnen

virat in på sitt sätt med många

roliga verser och teckningar.

TACK alla ni som skickat in en gåva till Stiftelsen HMH

med anledning av min 70-årsdag.

Jag är totalt överväldigad och innerligt tacksam till er alla som på detta sätt visat

vad ni känner för Hjälpverksamheten i Sri Lanka och Indien.

Min personliga önskan är att en del av dessa pengar skall användas till

ensamstående kvinnor som av olika anledningar drabbats av sorg och elände.

Mannen kanske dött eller lämnat sin fru och man står ensam med en barnaskara.

Kanske ett barn är handikappat och då måste mamman stanna hemma

och kan inte gå ut på dagsverke.

Vem skall den fattige vända sig till?

Man har ingen röst och ingen som kan stötta ekonomiskt.

Under sådana omständigheter kan man inte heller skicka sina barn till skolan

för det kostar att skaffa uniform, skor och böcker.

Allt som vi i detta välsignade Sverige tycker är självklart är ett berg av bekymmer

för den som är fattig och utlämnad.

Nu hoppas jag och vi att många skall få en ljusglimt i sin svåra situation.

Varma hälsningar, Margit