Tack alla snälla, rara, generösa givare runtom i Norden [Oskarström 05 02 19]
Vem kan förstå? Om och om igen frågar vi oss, hur var det möjligt? Tsunamin kom och gick och lämnade en värld av sorg och elände efter sig. Vem skall ta hand om ”trasorna”? Antingen säger man, det angår inte mig, eller så säger man, jag måste göra det jag kan.
Många av oss har valt det sistnämnda förslaget, att göra ”sin lilla del. ” LÄS om Hjälparbetet som Rajah med team från Smyrna Fellowship kan utföra på Sri Lankas ostkust, tack vare era gåvor. Affärer, enskilda, skolklasser, ja, alla, alla ni underbara människor, tag emot vårt varma tack! Nästa rundbrev kommer från Sri Lanka och Indien med barnens hälsningar och info om katastrofhjälpen som Smyrna Home bidrar med vid Indiens sydspets.
Utdrag ur Rajahs brev och e-post
Rajah (min man) åkte ner till Sri Lanka den 7 januari. De anställda på Smyrna hade då redan börjat samla in torra matvaror, kläder och pengar. Redan efter ett par dar for Rajah med teamet till Batticaloa på Sri lankas östkust, en resa på 7 – 8 timmar. Från höjder på 1800 m genom teplantager, bananlundar och djungelområden till den kust som bara för ett par veckor sen hade varit inbjudande, med sina vita sandstränder och härliga salta vatten från Indiska oceanen.
Jag har sällan hört min man vara så rörd som när han ringde mig och berättade om den sönderslagna kustremsan och de stora lägren med sörjande människor som inte bara hade förlorat allt de ägde men också sina anhöriga.
Teamet bestämde sig för att göra sina insatser i ett par läger 70 km söder om Batticaloa, i en by, Akkaraipattu, 15 km från havet, dit ingen organisation nått fram med förnödenheter. Här finns ett rikt fågelliv, risfält, palmer och i djungeln söderut finns vilda djur, bl.a. elefanter och ormar.
I lägret, som inhystes i en skola, fanns 525 familjer. De hade alla bott nära havet. Deras hus, kanoter, fisknät, redskap ja, allt hade sopats med av den enormt höga, kraftfulla vågen. Varje familj hade förlorat en eller två medlemmar och några barn hade mist båda föräldrarna. En del satt helt apatiska, andra gick av och an och skrek och grät.
Teamet närmade sig med respekt och medkänsla. De talade ju samma språk och visste hur man uttrycker sorgen. Tacksamheten och glädjen blev stor när man började dela ut matvaror och kastruller till varje familj. Så är seden, att var och en kokar för sig, på sitt vis, med sin speciella smaksättning. Måltiden är det viktigaste på dagen, en samlingspunkt, ett tillfälle att berätta om vad man upplevt under dagen i skolan eller på jobbet. Man sitter på en låg pall eller på golvet med tallriken i knäet. Med fingrarna formar man sina ”bollar” av ris och curryrätter och med tummen för man in ”bollen” i munnen.
Så delades det ut mattor att sova på, kudde och myggnät, toalettartiklar, kläder och leksaker. Några sa, vi vill inget ha, vi vill ha våra kära tillbaka. Men snart hade man lugnat sig och var och en började ordna sina nya förnödenheter. Man gjorde upp eldar och doften av nykokt ris spred sig. Någon gjorde te för att bjuda teamet på.
Efter ett par dar och flera besök hade vänskapsband knutits mellan teamet och familjerna. De började så sakta berätta om sina fruktansvärda upplevelser. Barnen började leka och kasta boll. Livet måste gå vidare.
Utav dessa 525 familjer hade 436 vuxna och 191 barn omkommit. 28 var skadade. Det fanns 23 mammor med bäbisar och 11 väntade barn. Där fanns 436 barn. Av dessa var 177 skolbarn. Alla fick böcker och allt som behövdes för att börja skolan. Det blev lite problem när alla familjer måste ut ur skolbyggnaden eftersom skolorna började sin nya termin. Men för de flesta löste det sig när en annan organisation kom med tält och även satte upp enkla små plåtskjul som bostäder.
Bland familjerna fanns 65 snickare, 19 murare, 91 fiskare, ett flertal skräddare och även de som haft en liten butik eller samlat snäckor för att framställa kalk. (Detta användes för att stryka på de små lerhusen. ) Alla behövde nya redskap och verktyg.
Teamet åkte till Colombo och köpte in allt för att de skulle komma igång med ett arbete som kunde ge dem en inkomst. Båtar och nät är också beställda från en fabrik som även tillverkar för export. En båt med nät kostar c:a 4000 kr.
Från myndigheterna har en förfrågan kommit om Smyrna vill bygga och ta ekonomiskt ansvar för 150 permanenta bostäder. Familjerna vill gärna bo 10-15 km från havet eftersom skräcken finns att tsunamin skall komma igen.
En varm hälsning från Rajah med team och säkert också från alla de som tack vare era gåvor har fått en ny start i livet. Insamlingarna fortsätter, behoven är enorma!
Tag emot vår enkla hälsning. Stiftelsen Hjälp Margit Hjälpa gm Margit
|
Nyhetsbrev 
