Hjälp Margit Hjälpa - Augusti 2006

Startsidan

Nyhetsbrev

Augusti 2006

Striderna i Sri Lanka trappas upp.
Tyvärr kommer det nyheter om och om igen om bomber... Chefen för Smyrna i Nuwara-Elya mailar att priser på basmatvarorna är skyhöga...
Samtidigt kommer en liten glädjande hälsning från två av våra faddrar...

Augusti 2006

Till våra kära Givare! Sennan 06 08 28
Solen håller på att gå ner bakom de gröna kullarna i fjärran. Här och där sticker mäktiga moln upp i olika formationer. Det är annars en klar härlig kväll...

Till våra kära Givare!

Sennan 06 08 28

Solen håller på att gå ner bakom de gröna kullarna i fjärran. Här och där sticker mäktiga moln upp i olika formationer. Det är annars en klar härlig kväll som jag upplever där jag sitter på andra våningen i vårt gamla hus i Sennan, ett samhälle intill Oskarström, 15 minuters bilväg från Halmstad.

Om du vill vara lycklig en timma, ta en tupplur.

Om du vill vara lycklig en dag, åk och fiska.

Om du vill vara lycklig ett år, ärv en förmögenhet.

Om du vill vara lycklig en livstid, hjälp någon annan.

( Kinesiskt ordspråk)

Man hör ofta folk som säger, jag är så glad och det är så roligt att få vara med och hjälpa till. Vad är det som händer när man delar med sig till någon? Ofta ser man ju inte personen och kanske aldrig någonsin får träffa honom eller henne. Men ändå fylls ens inre av tillfredsställelse och djup glädje över att en människa kan få mat, kläder, en operation, glasögon etc. för att man ger en gåva.

Hur skall jag, Margit, som ofta skriver nyhetsbreven, och som har bott mitt ibland dessa som ni har hjälpt och hjälper, kunna förmedla tacken och intrycken.

Som ni vet så driver vi skolor och fadderverksamhet både i Sri Lanka och Indien. För detta har vi ju fadderföräldrar som månatligen ger sina bidrag. Vi höjer fadderbarnsavgiften till 200 kr / månad nu på grund av ökade kostnader i Indien och Sri Lanka.

Men ni som är Givare kan naturligtvis fortsätta att ge den gåva som passar er, liten som stor, är lika välkommet! Genom dessa gåvor kan vi hjälpa många!

Till våra Hjälpstationer kommer gamla som blivit lämnade ensamma. De har ingen pension om de inte arbetat i statlig tjänst. Från kommunen kan de få några kronor månatligen. Vi har alltid haft hjärta för dessa gamlingar som på sin ålderdom har det så svårt. De kommer gående eller åker buss till vårt center. Vi annonserar inte om att vi hjälper. Men någon kanske har sagt, gå till Smyrna.

De är indelade i grupper. Varje vecka kommer en grupp. Man sitter ner och pratar med varandra om dagliga händelser, om sina skröpligheter etc. Det surrar i luften och man gestikulerar livligt. Men när maten kommer fram, ris med curryrätter förstås, då blir det knäpptyst. Sen äter man med stor entusiasm och glädje. Påfyllning har man inget heller emot. Men några som inte orkar allt lägger försiktigt ner det överblivna i en påse. Det kan passa bra att ta fram på kvällen. Efter maten bjuds på en guldgul härlig banan. Ibland vankas det även en kopp te.

Dessa gamlingar har levt ett hårt och strävsamt liv. Men när de inte kan arbeta känner de att de är ingenting värda. Vi tycker det är en förmån att sprida glädje till dessa åldringar och ge ett mål mat och ett paket med torra matvaror att ta med sig till sin lilla boplats. De får också känna respekt och aktning för att de utfört ett livslångt arbete.

Varje månad kommer också ett 30-tal mammor med sina nyfödda och små barn för att hämta mjölkpulver, ägg etc. Vid detta tillfälle finns det också läkarvård. Och även i dessa samlingar sitter mammorna och pratar med varandra medan de dricker te. Man har mycket gemensamt med dem som lever i samma situation.

Till all denna aktivitet som är utanför fadderverksamheten använder vi de gåvor som ni skickar in till Stiftelsen. Jag hoppas att ni förstår vilken stor insats ni gör. Utan era gåvor är det inte möjligt att ge denna hjälp.

Ett område där alla ni givare spelar en mycket viktig roll är för handikappcentren. De mentalt och fysiskt handikappade har alltid gripit våra hjärtan. Vi är så innerligt tacksamma för de duktiga sjukgymnaster och andra anställda som tar hand om dessa hjälplösa barn och även en del vuxna. De kommer ofta till oss i dåligt skick. Kanske har de suttit gömda hemma i flera år. Ofta orkar inte modern att göra något för den övriga familjen tar all tid och ork. Men så upplyser någon på torget eller gatan om att Smyrna finns.

Vilken förändring det blir när de har varit en tid på Smyrna! Man hämtar dem i buss eller jeep på morgonen och lämnar dem på eftermiddagen. Oftast är mamman med till barnet för att hjälpa till att mata och kanske byta blöja eller gå med till toaletten. Men mamman får också lära sig att träna barnet. Vill man bli glad skall man gå till den här avdelningen. Man sjunger och leker och tränar och glädjen är inget att ta fel på. Flera CP skadade som inte kan tala ger ifrån sig tjut av tillfredsställelse.

Prakash, på bilden intill, blev buren av sin mamma till Smyrna första gången. De bodde långt bort och vägen dit var lerig och smal. Han kravlade sig fram på golvet. Jag har sett utvecklingen under många, långa år. Hård träning, flera smärtsamma operationer och en fast vilja att lära sig gå gör att han idag kan stå upprätt och gå med hjälp av kryckor. En pojkdröm har blivit verklighet!

Nu sträcker vi ut vår hand, fattar din och gör oss till tolk för alla dessa som genom dig har fått ett ”nytt liv” och mod att gå vidare. Nu vet de att det finns människor långt borta i ett annat land vars hjärta klappar för dem.

Hälsningar i mängd

Margit och Styrelsen för Hjälp Margit Hjälpa

[ Tillbaka ]