|
Så
var det att fylla 70 år
Inte alls så farligt som jag trodde!
Jag känner mig ganska
normal
och funkar ungefär likadant
som förut. 
Men nog kryper det på en ibland
att varje dag som går
så är jag närmre den dag
då det tar slut.
Dagen firades tillsammans med
barnen och deras familjer.
De
sjöng och överlämnade
presenter som barnbarnen
virat in på sitt sätt med många
roliga verser och teckningar.
TACK alla ni som skickat in en gåva till Stiftelsen HMH
med
anledning av min 70-årsdag.
Jag är totalt överväldigad och innerligt tacksam
till er alla som på detta sätt visat
vad ni känner för Hjälpverksamheten i Sri
Lanka och Indien.
Min personliga önskan är att en del av dessa pengar skall
användas till
ensamstående kvinnor som av olika anledningar drabbats av sorg
och elände.
Mannen kanske dött eller lämnat sin fru och man står ensam med en
barnaskara.
Kanske ett barn är handikappat och då måste mamman stanna hemma
och
kan inte gå ut på dagsverke.
Vem skall den fattige vända sig till?
Man har ingen röst och
ingen som kan stötta ekonomiskt.
Under sådana omständigheter kan man inte
heller skicka sina barn till skolan
för det kostar att skaffa uniform, skor och
böcker.
Allt som vi i detta välsignade Sverige tycker är självklart
är ett berg av bekymmer
för den som är fattig och utlämnad.
Nu hoppas jag och vi att många skall få en ljusglimt i sin
svåra situation.
Varma hälsningar, Margit
|
Nyhetsbrev 
